Att sluta med amfetamin
Varför det är så svårt att sluta med amfetamin
Amfetamin är statistiskt sett ett av de svåraste beroendena att ta sig ur. En anledning tror jag är att vi ofta underskattar hur beroende vi faktiskt är. Amfetamin liknar inget annat i sin förmåga att maskera många olika problem på en gång och få dem att framstå som ett och samma.
Beroendet kan te sig funktionellt ett tag, åtminstone utåt sett. Vi är nämligen sällan besatta av själva amfetaminet. Vi är besatta av problemet vi inte lyckas lösa på något annat sätt.
Hur mycket vi än avskyr drogen blir vi inte av med faktumet att den är unik, potent och svårersättlig. Vi blir som två olika personer med respektive utan amfetamin, och det är därför drogen vinner gång på gång.
Till slut spelar det ingen roll hur mycket vi lider, skäms eller våndas. Det spelar ingen roll hur många konsekvenser som hunnit staplas på hög. Amfetaminet får oss att tro att lidandet i sig ska göra oss fria, så vi fortsätter i hopp om att nästa krasch ska bli den sista.
Jag har själv bara slängt mitt tjack när jag varit helt maxad. Några dagar senare kunde jag återigen stå på en skum parkeringsplats någonstans och spänt vänta på en ny påse.
Länge undrade jag om jag var fullständigt efterbliven tills jag förstod att det är så amfetaminberoende ser ut. Det är sjukligt, inte personligt. Men de känslomässiga och psykologiska effekterna är så genomgripande att det är svårt att se vad amfetaminet faktiskt gör.
Släng inte drogerna direkt
Gör först en ordentlig och verklighetsförankrad plan.
Att impulsivt slänga allt är faktiskt inte det smartaste första steget. Se istället till att du har så bra förutsättningar som möjligt innan du lägger ned. Det är värt ansträngningen att faktiskt lyckas.
Planera för de första två veckorna
Eftersom det sannolikt inte är första gången du försöker sluta behöver alla tidigare erfarenheter finnas med i planen.
Hur ser abstinensen ut för dig?
Vad brukar få dig att köpa nytt?
Vilka situationer har lett till återfall tidigare?
Jag lyckades inte sluta förrän jag började ta hänsyn till den gränslösa och impulsiva person jag blev när amfetaminet gick ur kroppen. Den som slängde tjacket och den som köpte mer var definitivt inte samma person.
Till slut insåg jag att jag varken kunde förlita mig på min vilja att sluta eller min avsky för beroendet. Den abstinenta versionen av mig hittade alltid trovärdiga argument för att köpa mer.
Först när jag började planera utifrån den verkligheten kunde jag göra annorlunda. Jag slutade förlita mig på motivation och började istället förlita mig på en konkret handlingsplan för två veckor av akut abstinens.
Blockera alla vägar tillbaka
Blockera kontakter, ta bort appar, stäng ned digitala konton, spärra Swish eller låt någon annan förvara dina betalmedel. Byt telefonnummer om det behövs. Var ärlig mot människor omkring dig så att de kan hjälpa dig.
Jag använde Google Family Link för att inte komma åt mina vanliga köpvägar. Det krävde en samarbetsvillig partner som inte vek sig för mina ihärdiga försök att manipulera när drogsuget blev för starkt.
Jag vet inga driftigare människor än tjackisar med akut tjackbehov. Du vet själv hur snabbt det kan gå.
Praktiska förberedelser
Fundera på vad du behöver för att ta dig igenom den första veckan innan du lägger ned. Tar du dig igenom den första veckan blir den andra betydligt enklare.
Personligen tycker jag inte att det är fel att medicinera sig igenom det värsta, men av erfarenhet väljer jag bort missbruksdroger och håller mig till vanliga läkemedel så långt det går. Se bara till att allt är fixat innan appar och betalmedel blockeras.
Näring, vätska och återhämtning
Avtändningen blir betydligt tuffare om kroppen redan är nedkörd. Skippa skräpmaten och ge kroppen det den sannolikt inte har fått särskilt mycket av på länge.
Ägg, kött, fisk, frukt och bär. Riktig mat.
Ha gärna proteinpulver och vätskeersättning hemma så att du enkelt kan få i dig protein, vätska och mineraler även de dagar då aptiten är obefintlig.
Två veckor till en ny baseline
När du varit utan amfetamin i två veckor, och istället för att kompensera med alkohol eller andra droger har ätit näringsrik mat, fyllt på kroppens förråd av vitaminer och mineraler, pratat med människor, varit utomhus och gjort vanliga nyktra saker, då börjar du få en uppfattning om hur du faktiskt mår utan drogen.
För egen del känner jag mig oftast normal inom en vecka. Efter långvarigt amfetaminmissbruk tog det däremot ungefär 5 månader innan jag kände mig helt återställd.
Det viktiga är att ge kroppen och hjärnan en ärlig chans att visa hur de fungerar utan amfetamin. Först då går det att avgöra vilka problem som faktiskt fanns från början – och vilka som tillhörde beroendet.